Recension : Killer’s Kiss (1955)


Alla som anser sig vara filmälskare måste ha sett en Stanley Kubrick film någongång, till exempel A Clockwork Orange? The Shining? Full Metal Jacket? eller kanske Lolita? Känd för sina filmer som alltid skapade rubriker och debatter, är Stanley Kubrick en av vår tids bästa regissörer, allt han gjorde var unikt, och man märker direkt om man ser en Kubrick film eller inte.

Stanley Kubrick föddes i Bronx, New York, var han började jobba som fotograf. Han var redan i början av sin karriär känd som en perfektionist, och inte alla gillade att jobba med honom. I början av 50-talet började han göra kortfilmer, och fick sedan göra sin första långfilm, Fear And Desire (1953). Filmen var ingen direkt hit, men han fick endå göra en film till, Killer’s Kiss.

Handlingen i Killer’s Kiss kretsar kring Davey Gordon (Jamie Smith), en 29-årig boxare i New York som börjar vara i slutet av sin karriär. Davey blir förälskad i en kvinna som bor i höghuset mittemot honom, och han spenderar kvällarna att se in genom hennes fönster. Efter att ha förlorat en boxing match kommer Davey hem, och lägger sig för att sova, men han vakna av en kvinna skriker, han märker snabbt att det är hon. Han rusar snabbt in till hennes lägenhet och frågar vad som har hänt. Kvinnan berättar att hon heter Gloria (Irene Kane) och att hon jobbar som dansör på en erotisk klubb och hennes chef är en våldsam man vid namn Vincent Rapallos (Frank Silvera) som även han har förälskat sig i henne och gör allt för att stoppa sin dödliga svartsjuka.

Killer’s Kiss är en lågbudget film, och man märker att Stanley Kubrick verkligen leker med kameran. Ljuset, och kamera vinklarna är riktigt bra, men filmen lider av ett ganska tråkigt manus och ointressanta karaktärer. Irene Kane som Gloria övertygar inte alls, och jag anser att hon är en ganska usel skådespelare. Musiken är horribel och passar inte alls in. Men endå en helt okej film. Det som är positivt med Killer’s Kiss är boxningscenerna som påminner mig lite om Martin Scorceses Raging Bull från 1980. Stanley Kubrick sa även under senare tid att han tyckte att Killer’s Kiss var en ”dålig film”, och att han bara experimenterade med kameran för att testa sina gränser.

”Like the man said, ”Can happiness buy money?”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: